En timme av den brutala verkligheten på förlossningsavdelningen

Idag fick jag gå hem från praktiken efter bara en timme då jag inte kännde mig helt kry.. I vanliga fall brukar jag vänta tills jag mår betydligt sämre innan jag bestämmer mig för att ge upp och gå hem men eftersom jag i min praktik jobbar med mammor och nyförlösta bebisar som båda kan vara mycket infektionskänsliga ville jag inte ta risken ifall jag hade någon förkylning på gång. Dessutom stannade Maria hemma idag eftersom hon redan på morgonen mådde dåligt så jag misstänkte att den snabba nedkylningen av gårdagens störtregn vi fick vara med om igår kanske var en bidragen orsak för oss båda. 
 
Som sagt var jag bara på praktiken en timme idag men trots det hann jag få se ytterligare en liten del av den brutala verkligheten här i Uganda. När jag (Sofia) och Ester kom till sjukhuset kl 08:00 fanns där en kvinna som var 10 cm öppen (alltså reda att föda) men då barnet låg i fel position behövde personalen först konsultera med läkare hur vi skulle gå till väga. Problemet var att det inte fanns någon läkare på plats! Hans arbetspass startade fört kl 09:00 vilket i Afrika kan innebära att han inte dyker upp för än runt 11-tiden.. 
 
Nästa kvinna vi gick in till var gravid med sitt andra barn. Vid första graviditeten hade hon tvingats göra kejsarsnitt och skulle med stor sannorlikhet behöva göra det även denna gången då bäckenet var för trångt. För att kunna få ett kejsarsnitt behövde hon dock först gå och inhandla det materialet som krävs vid ett kejsarsnitt! Detta är något som gäller alla som föder på sjukhuset. De betalar inget för att föda där men måste själva tillgodose näst intill allt material som krävs. Som tur var hade denna kvinnan sin man med sig som skulle kunna ordna detta men jag tänker på de kvinnor som kommer in utan anhöriga, ska de då själva lämna sjukhuset och gå ut för att handla material när de inom kort är i behov av kejsarsnitt?!!
 
Jag förstår att det beror på den enorma resursbristen men jag tycker ändå det är lika hemskt varje gång jag ser det.. Tyvärr vet jag inte hur det gick för någon av dessa kvinnorna eftersom jag var tvungen att gå hem strax därefter men jag hoppas och ber att det gick bra för dem båda... 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

uganda2015.webblogg.se

En resa för sex elever från Krokslättsgymnasiet

RSS 2.0