Första dagen i St. Johns (Ruqaia & Maria)

morse runt nio tiden begav jag (Maria) och Ruqaia mot vår praktikplats, St. Johns parish nursery and primery school som ligger drygt 10 minuter gångavstånd från vårt motell. När vi kom fram blev vi hänvisade till rekorns kontro där vi träffade the head teacher Mr Godfrey som var mycket trevlig och välkomnande. Efter vi hade fått fylla i ett par blanketter angående boende o.s.v. fick vi en mycket detaljerad rundtur av skolan och lokalerna.I
 
Han gav oss en mycket detaljerad rundtur av skolan då han visade oss barnen, deras lärare och deras klassrum. Klassrummen var i åldersorsning så det underlättade mycket för oss. Barnen började i primary klassen där de efter åren arbetar sig upp till primary 1, 2, 3 o.s.v tills de är 13 år. 
 
Ju yngre barnen var dess mer stökiga och lättdistraherade var de och behöve ständigt tillsägelser av läraren för att kunna göra klart sina uppgifter som alfabetet, siffror o.s.v. medan de äldre barnen var väldigt disiplinerade och nästan lite rädda att prata med oss i klassrummet ifall vi skulle skälla på dem. 
 
Vi började i en av de lägsta klasserna (Primary) med femåringa barn. Därefter fick vi byta klass och träffa sexåriga barn. De sexåriga barnen hade precis börjat skolan och hade därför lite svårare att komma in i skolarbetet, vi båda blev rätt så förvånade när läraren kallade dem för "slow children" där vi i sverige aldrig skulle kalla barn med speciella behov för långsamma eller tröga. 
 
Annars var lärarna väldigt trevliga mot både oss och barnen. Vi var rädda att vittna barn som blev slagna men tack och lov såg vi inte det. Dock är det något vi måste vara beredda att möta i framtiden. Lärarna var uppmuntrande men också väldigt bestämda och höll hårt fast vid sina order. De var också väldigt petiga med barnens handstil. OM det var för stort mellanrum mellan orden sa lärarna att det var fel och att de var tvugna att sudda ut och börja om även om det var grammatiskt korrekt, likaså gällde om barnen skrev för stort. I sverige dömmer vi inte barnen efter stilpoäng utan deras kunskaper. 
 
Skolan var mer lyxig än vad vi hade trott. Till lunch fick barnen varmt te och bröd för dem som inte hade eget mellanmål med sig. Många hade chips och popcorn. I klassrummen hade de fler resurser än vad vi var förberedda på. Vi har tagit med oss massor av presenter som de redan har, som papper, pennor o.s.v men självklart är det en bristvara som vi tror att de kommer att uppskatta. Trots all "lyx" var inte klassrummen optimala. Det enda ljuset rummen hade kom ifrån solen utomhus, fönstrens rutor var borta, ljudisoleringen mellan de olika klassrummen var endast några träplankor som inte stängde ut tjut och sång från de andra klassrummen som förstörde barnens uppmärksamghet och koncentration under lektionerna, Det vardjupa gropar i marken som gjorde att barnens stolar var ostabila, man suddade gärna inte ut det de hade skrivit på tavlan eftersom att de inte hade många kritor, de flesta gungor utomhus var sönder, den enda rushkanan var för liten och för liten för de flesta barnen, slutligen fanns det bara tre fotbollar som drygt 300 pers skulle dela på, hence the excitement när de ska få våra fotbollar vi har med oss :)
 
Allt detta fick vi se bara inom 4 timmar. Vi längar till att få se vad mer denna skolan har att erbjuda oss och visa oss.
 
Puss och Kram <3
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

uganda2015.webblogg.se

En resa för sex elever från Krokslättsgymnasiet

RSS 2.0